Bloggstopp.
28 Jan 2021
Bloggen har nu varit vilande i 8 år. Min Facebooksida har nog fungerat som min blogg och dagbok de senaste åren.
Nu har jag gått igenom min hemsida och gjort lite ändringar, men bloggen får nog fortsätta att ligga i "träda". t.v.
Sol o värme!
21 Feb 2013
Den här vintern har känts så lång. Tror att det kanske också berott på att min skada på balansorganet som jag fick i sept. gjort att jag har haft svårt att gå ut och promenera i snö och is. I oktober bestämde jag mig för att jag måste ha något att se fram emot och därför beställde vi en resa till Teneriffa med avfärd den 15 jan.
3 veckor på Teneriffa---o vad jag längtade!
Så blev det då dags. Det började inte riktigt som vi tänkt. Kl 6 på morgonen kom vi till Arlanda för avfärd kl 8.00, men nej planet var trasigt. Nya besked ska komma kl 10, nej kl 13, nej nya besked kl 16.
Kl 18 fick vi gå på ett plan som då skulle flyga över Manchester där man skulle byta besättning. Väl där måste vi alla gå av ta med vårt handbagage, gå runt flygplatsen och in genom säkerhetskontrollen igen. Kändes ganska onödigt. stackars de som hade små barn med sig och som efter en dags väntan på Arlanda just hade somnat och sen upp och ut igen. Folk blev också av med "vätskor" som de köpt i Taxfree på Arlanda, vi köper inte "vätskor" och klarade i alla fall det. Vi kom till Teneriffa drygt 12 timmar försenade och anlände till hotellet kl 4 på morgonen.
Så började det hela men därefter var allt toppen i 20 dagar. Sol o klarblå himmel, 26 grader på dagarna och 20 på kvällarna, 21 grader i havet och 27 i vår uppvärmda havsvattenspool.
Vi bodde på Parque hotel Santiago 4, som ligger på gränsen mellan Los Christianos och Playa las Americas och helt intill strandpromenaden. Det är ett välskött och fint lägenhetshotell, där vi trivdes mycket bra.
Jag njöt av att kunna promenera med stavar, att kunna sitta på en bänk på strandpromenaden och titta på surfarna som gled på vågorna, att ligga i en bekväm solstol och lyssna på ljudbok. O, vad gott vi hade det.
På kvällarna besökte vi kyrkorna. De flesta besöken gjorde vi i Skandinaviska turistkyrkan i Puerto Colon, i Las Americas, men vi besökte också Svenska kyrkan i Los Christianos.
I turistkyrkan fick jag medverka vid flera tillfällen som solosångare och försångare. Det var sjätte gången som vi besökte Teneriffa så det känns välbekant att komma dit och vi träffar alltid vänner i kyrkan som vi känner sedan förr. Vi var med om sångkvällar, föredrag och fina gudstjänster. I Sv. kyrkan var en temakväll om Evert Taube, men också där fanns allsångskväll.
På bilden nedan sjunger Rodney Ådahl, som arbetar i turistkyrkan, tillsammans med sin syster.
Då vi varit där så många gånger så gjorde vi denna gång inte några utfärder, förutom att vi en dag var upp på Teides topp. Teide är 3718 m högt. Vi åkte linbana den sista biten och blev rejält genomblåsta då vi kom upp, det blåste 22m/sek och var -7 grader, men en fantastisk utsikt, trots att molnen dolde mycket av ön nedanför oss. Här ser är Teide som vi såg det från vårt hotellfönster.
De 3 veckorna gick mycket fort. Dag 21 då vi skulle åka hem var himlen för första gången mulen och det blåste hårt. Vi fick meddelande att flyget var försenat. Väntetiden fick vi tillbringa tillsammans med 400 andra som också skulle med samma plan, på Sunving hotell. Där fick vi lunchbuffé och det var skönt att slippa vänta på flygplatsen. Sen bar det av hemåt igen till vintern och snön.
Ja tyvärr måste jag väl säga, som Alice Tegner, "än så är det långt till vår, innan rönn i blomning står, Sov du lilla vide än så är det vinter," men veckorna i solen och värmen gav mig i alla fall en stor injektion av ljus och hopp om en ny vår
.
KOM OCH FORMA MIN DAG!
2 Jan 2013
Så här i början på året så finns i mitt huvud en sång som jag skrev för ganska länge sedan. Det är min bön inför det nya året.
KOM FORMA MIN DAG
Ditt öga har följt varje steg på min vandring
jag har ofta svikit Dig,
Jag ser mina felsteg och jag gråter över synd
Då hör jag Din röst:
”Se, jag dog för Dig!”
När oro jag känner för framtida dagar,
Ber jag: ”Visa mig Din väg”,
Förjaga all rädsla låt mig vara trygg i Dig
Dagen som kommer är gömd hos Dig.
Refr.
Min gårdag ligger under Ditt blod,
Min morgondag är gömd i Din hand
Men dagen idag är Din gåva till mig,
Din kärleksgåva till mig,
Jag vill leva i lovsång och tjänst inför Dig,
kom och forma min dag som Du vill!
Idag vill jag använda tiden Du ger mig,
Jag vill ge min dag till Dig,
Fyll dagen med kärlek, ljus och värme från Dig själv,
och låt mig få bli till välsignelse!
Gud jag ber nu till Dig, Kom helt nära mig
Tag min hand jag behöver Dig,
Jag vill gå just den väg som Du tänkt för mig,
Herre led mig steg för steg.
ker.
1998-01-22
Återblick på 2012
31 Dec 2012
Ja så sitter jag här på årets sista dag och tänker lite tillbaka på det år som gått.
Det blev ett år av både glädje, sorg, framgång och motgång, ja precis såsom livet väl är. Dalarna i tillvaron behövs för att man ska kunna uppleva höjderna. I både med och motgång så har Gud varit min fasta tillflykt och jag har kunna känna mig trygg i det.
Redan i Januari månad, den sista närmare bestämt kom det största glädjeämnet, barnbarn nr 9!! Lille Måns vilken gudagåva till vår familj. En go och glad liten kille som alltid glittrar med sina varma bruna ögon.
I februari tackade jag för mig som "fanjunkare" och styrelseledamot i Frälsningsarmén Uppsala. Det var inget lätt beslut. Avsaknaden av det arbetet upplevde jag positivt i att kunna släppa ansvar men också mycket "tomt" att stå "vid sidan av". Känslomässigt var det faktiskt svårare än att gå i pension från det yrkesmässiga arbetet. Konstigt kanske, men att plötsligt förstå att man blivit "gammal" gav mig något av den livskris som en del talar om i samband med pension, men som för mig blev påtaglig under detta år.
I mars reste vi ett par veckor till "vårt" Teneriffa. Underbart med sol och framför allt värme. Vi gick, och gick, och gick många kilometer varje dag på den 3 mil långa strandpromenaden. Vi besökte Turistkyrkan och Svenska kyrkan och vi badade i den fina polen vid hotellet, som denna gång var Piramides.
Under en vecka i maj reste vi till vårt andra hemland Norge. Vi hade förmånen att få vara med och fira 17 maj. Visserligen var vädret inte det bästa men det norska folket var på sitt bästa humör. Det är alltid med den största glädje vi åker till Norge och "vårt" hus på Toten. Våra kära vänner som upplåter sitt hus till oss, och nu gjort det under många år, är guld värda. Så fantastiskt att få besöka Åse o Gilbert Bakkelund och hela deras familj, som alltid tar emot oss med öppna famnen. Det är också så fint att få komma till Frälsningsarmén på Gjövik som låter oss få känna att vi också där har ett andligt hem.
I år blev det flera turer till Norge. I slutet på juli reste vi tillbaka igen. Vi var på Toten åter en vecka och sedan var vi med om något spännande. Vi hade anmält oss för att vara med på en "lägervecka" för "over de sextigruppene" som Frälsningsarmén i Norge anordnar på Storefjell vid Gol. En härlig vecka i glädje och gemenskap. Vi fick möta många vänner, dela mycket av både allvar och glädje och sjunga, sjunga, sjunga.....
I sept återvände vi till Norge för tredje gången detta år. Vi for för att överaska Gilbert då han fyllde 88 år. Även denna gång stannade vi en knapp vecka och hade underbara dagar.
Den 21 sept hände det som kom att prägla resten av året. Jag blev plötsligt mycket yr och fick fara med ambulans till sjukhuset där jag fick stanna i 6 dagar. Det jag drabbats av var virus på balansnerven. Sjukdomen gjorde att mitt balansorgan i vänstra örat blev skadat, och jag fick "lära mig" att gå på nytt. Under ett par månader kunde jag endast gå med rollator och därefter med stavar. Så smånningom har balansen förbättrats men huvudet har svårt att tåla alltför mycket ljud, surr av röster och ljusväxlingar. En oerhörd stor trötthet dröjer sig också ännu kvar men ändå kan jag se att jag förbättras hela tiden.
Vår tänkta utlandsresa fick flyttas fram pga sjukdomen och jag kan därför nu se fram emot att om 14 dagar få resa till Teneriffas sol och värme för sjunde gången. Nu ska vi gå och gå och gå igen i hela 3 veckor! Underbart!
Nu står vi på tröskeln till det nya året och vad som kommer att möta vet jag inte men jag känner mig trygg i den förvissningen att jag får vara under den Högstes beskydd och under hans vingar känner jag mig trygg.
Jul på olika villkor!
19 Dec 2012
Igår och idag har jag återvänt till mitt gamla arbete som socialarbetare i Frälsningsarmén. Jag var extrainkallad för att hjälpa till med "julutdelningen".
Vid julutdelningen får de som ansökt om hjälp, presentkort på ICA så man kan handla lite julmat. Om det finns barn i familjen så får man också en kasse med några julklappar. Det är en kvinna som helt ideellt hjälper Frälsningsarmén att leta upp "julfaddrar". Fadderfamiljen får veta hur familjen "xx" ser ut då det gäller antal barn, kön och ålder och de kommer sedan och lämnar in en kasse med färdiga paket som vi får förmedla till familjen "xx". Det ligger ett fantastiskt arbete bakom detta och vi är så tacksamma till Helena som hjälpt oss med det här under många år. Fadderfamiljerna är så glada när de lämnar sina kassar och flera har sagt att detta är de roligaste julklapparna att köpa.
De hjälpsökande familjerna kan också få välja bland skänkta kläder och leksaker. Vi bjuder på gröt, skinksmörgås och kaffe så man sitter ner en stund i samtal kring borden. Vi har utdelningen inne i vår kyrksal och många blir så andäktiga och påtagligt gripna av att få komma in i det vackra kyrkorummet som är upplyst av levande ljus.
Det är en förmån att få vara med. Det är för mig 4 år sedan sist och en hel del har hänt. Många kände jag igen. Det var roligt att mötas igen, men sorgligt att se att man ännu inte kommit ur sin svåra belägenhet.
Jag har mött mycket av ensamhet, sorg och oro inför julen. Oro över att inte kunna ge barnen en fin jul. Ensamhet då man inte har släkt eller vänner att fira tillsammans med. Sorg för kära som man mist under året. Dock har alla visat en stor tacksamhet över de gåvor man fått ta emot.
Den tacksamhet får vi sända vidare till alla de som med varmt hjärta givit pengar i vår julgryta och allt annat som vi fått förmedla.
Jag försökte i tanken reflektera lite vad som blivit annorlunda på dessa 4 år. Det var fler som fick hjälp c:a 170 familjer. Det var som tidigare många ensamstående med barn, men det var betydligt fler invandrarfamiljer nu. Förr var det mycket ovanligt att det kom muslimska familjer, men nu var det en hel del.
Det mest märkbara var när vi talade om deras svåra ekonomiska situation hur många som fått svårigheter pga att det inte fungerat med Försäkringskassan. Förr talade man ofta om ett dåligt bemötande från soc., men nu var det F-kassan. En ensamstående mamma berättade om hur hon efter att ha arbetat som vårdare 30 år inom kommunen blivit svårt sjuk och drabbats av flera svåra sjukdomar, varav en var cancer. Försäkringskassan godtog inte läkarintygen så visade på flera diagnoser utan de skulle utreda innan de kunde ge fortsatt bidrag. Utredningen har nu tagit 3 månader och hon hade inte fått pengar och inte kunnat betala hyran, nu hade vräkningshotet kommit från fogden. Ja detta var bara en tragisk berättelse, men det fanns många liknande.
En ung mamma berättar om sin svårighet att komma ur sin dyra lägenhet. Hyresrätten är på 4 rum och kostar 10,300:-! Som ensamtående mamma till 3 barn och ett arbete som är som timvikarie klarar hon inte hyran, men soc. bidrar för att hon ska kunna klara sig. Hon vill klara sig utan förjningsstöd och hon skulle göra det om hon kunde få en lägenhet som var mindre och kostade betydligt mindre. Hon kan inte söka någon hyresrätt hos något annat bolag då hon har försörjningsstöd som komplettering. Det blir alltså ett moment 22. Hon kommer inte loss. Det är jobbigt för henne och dyrt för skattebetalarna. Detta är bara ett par exempel på då det sk sociala skyddsnätet fungerar mycket dåligt.
Jag la också märke till att ganska många var tandlösa!! Så var det inte förr. Då var det bara gamla missbrukare som saknade tänder, men nu var både män och kvinnor även några yngre som saknade en tand. Tandläkarkostnad är inte något som får ta utrymme för den som lever på marginalen.
Kanske är det som är skillnaden mot förr att nu håller alla instanser ännu hårdare i sin egen penningpåse så ännu fler hamnar i kläm och inte kan ta sig vidare.
Många gånger under de här dagarna kände jag kamplusten vakna till liv igen. Den lusten har varit lite avsomnad i min pensionärstillvaro då jag inte konfronterats med orättvisorna och mött de mest utsatta, men nu flammade det upp.
Sveriges makthavare:
Vad är det för samhälle som vi för vidare till våra barn? Vad är det för människorsyn vi ger de små när de får se sina föräldrar behandlas förnedrande och ovärdigt? Hur kan vi tro att det är att spara pengar, då man sparar på barnen? Dessa barn som inte blivit rätt behandlade och fått leva så på marginalen att man ibland inte ens haft mat på bordet, de kommer att revoltera mot orättvisorna i samhället och det kommer att kosta pengar. Det finns pengar i Konungariket Sverige, de rika blir ständigt rikare och de fattiga blir fattigare. Det är dags att reagera!
Jag har önskat de hjälpsökande en god Jul och också fått önska dem Guds välsignelse.Det är den hälsningen jag också vill ge vidare till Dig som läser detta, och jag vill uppmana Dig att skänka en omtanke till de som mest behöver det.
God Jul och må Gud välsigna Dig!
En annorlunda och snurrig höst.
5 Dec 2012
Nu är det vinter och jag vet inte riktigt vart hösten tog vägen. En konstig höst blev det. Den 20 sept, drabbades jag helt hastigt av en förfärlig yrsel, jag kunde inte ens sitta upp. Det blev ambulans till sjukhuset inom 10 min. Massor av prov togs och jag blev inlagd i en vecka. Man kom fram till att jag drabbats av "vestibularis neurit", en inflamation på balansnerven eller som en del säger virus på balansnerven. Det tog 3 dagar innan jag överhuvud taget kunde öppna ögonen, och när jag skulle från sjukhuset fick Bengt hämta mig med rullstol och jag kunde absolut inte ens ta mig själv till toaletten. Jag hade också fått veta att rehab tar ungefär 1 år!!! och att c:a 50 5 får bestående men. Det var inte kul att höra. Väl hemma började jag kämpa. Jag hade fått ett program för att träna ögonen så att synen skulle kunna ersätta det jag förlorat i och med att balansnerven på höger sida var helt satt ur spel. Först tränade jag liggandes, sen med rollator inomhus, därefter med rollator utomhus och sen kunde jag börja med stavar på lite längre promenader, och inomhus med käpp. Det har gått sakta framåt, 2 steg fram och 1 steg bakåt. Tålamod.................!!!!!
Att gå var i början mycket jobbigt, då hela jorden gungade och hoppade vid varje fotsteg. Redan från början bestämde jag att skadan inte skulle få hindra mig att göra det jag ville. Jag var på körövning redan första veckan hemma......kröp upp till min stol och sjöng sittandes. Idag går det betydligt bättre. Jag GÅR bättre. Klarar mig utan hjälpmedel utom då snön och halkan gör att jag måste ta hjälp. Det som däremot är svårt att acceptera är tröttheten i hjärnan. jag tål inte mycket folk inte många ljud samtidigt, inte när det är rörigt omkring mig då blir jag helt utmattad och dagen efter jag varit i folksamlingar har jag ofta blivit sängliggande en dag. Jag har svårt att se på TV iband. Om det är många starka och snabba ljuseffekter blir jag illamående. Livet blev annorlunda men är ändå glad att jag kan gå någorlunda igen. Jag behövde något att se fram emot och att längta efter, så vi beställde en resa till Teneriffa. Vi ska åka den 15 jan och bli borta i 3 veckor. Jag är inte orolig för vistelsen där, vi har varit där många gånger och vet att det är utmärkt handikappanpassat och välordnat, men jag gruvar lig lite för flygresan. Jag har hört att en del haft stora problem med att flyga efter denna sjukdom. Jag hoppas på det bästa och längtar till värmen nu när snöstormen viner utanför fönstret.
