Den här vintern har känts så lång. Tror att det kanske också berott på att min skada på balansorganet som jag fick i sept. gjort att jag har haft svårt att gå ut och promenera i snö och is. I oktober bestämde jag mig för att jag måste ha något att se fram emot och därför beställde vi en resa till Teneriffa med avfärd den 15 jan.
3 veckor på Teneriffa---o vad jag längtade!
Så blev det då dags. Det började inte riktigt som vi tänkt. Kl 6 på morgonen kom vi till Arlanda för avfärd kl 8.00, men nej planet var trasigt. Nya besked ska komma kl 10, nej kl 13, nej nya besked kl 16.
Kl 18 fick vi gå på ett plan som då skulle flyga över Manchester där man skulle byta besättning. Väl där måste vi alla gå av ta med vårt handbagage, gå runt flygplatsen och in genom säkerhetskontrollen igen. Kändes ganska onödigt. stackars de som hade små barn med sig och som efter en dags väntan på Arlanda just hade somnat och sen upp och ut igen. Folk blev också av med "vätskor" som de köpt i Taxfree på Arlanda, vi köper inte "vätskor" och klarade i alla fall det. Vi kom till Teneriffa drygt 12 timmar försenade och anlände till hotellet kl 4 på morgonen.
Så började det hela men därefter var allt toppen i 20 dagar. Sol o klarblå himmel, 26 grader på dagarna och 20 på kvällarna, 21 grader i havet och 27 i vår uppvärmda havsvattenspool.
Vi bodde på Parque hotel Santiago 4, som ligger på gränsen mellan Los Christianos och Playa las Americas och helt intill strandpromenaden. Det är ett välskött och fint lägenhetshotell, där vi trivdes mycket bra.
Jag njöt av att kunna promenera med stavar, att kunna sitta på en bänk på strandpromenaden och titta på surfarna som gled på vågorna, att ligga i en bekväm solstol och lyssna på ljudbok. O, vad gott vi hade det.
På kvällarna besökte vi kyrkorna. De flesta besöken gjorde vi i Skandinaviska turistkyrkan i Puerto Colon, i Las Americas, men vi besökte också Svenska kyrkan i Los Christianos.
I turistkyrkan fick jag medverka vid flera tillfällen som solosångare och försångare. Det var sjätte gången som vi besökte Teneriffa så det känns välbekant att komma dit och vi träffar alltid vänner i kyrkan som vi känner sedan förr. Vi var med om sångkvällar, föredrag och fina gudstjänster. I Sv. kyrkan var en temakväll om Evert Taube, men också där fanns allsångskväll.
På bilden nedan sjunger Rodney Ådahl, som arbetar i turistkyrkan, tillsammans med sin syster.
Då vi varit där så många gånger så gjorde vi denna gång inte några utfärder, förutom att vi en dag var upp på Teides topp. Teide är 3718 m högt. Vi åkte linbana den sista biten och blev rejält genomblåsta då vi kom upp, det blåste 22m/sek och var -7 grader, men en fantastisk utsikt, trots att molnen dolde mycket av ön nedanför oss. Här ser är Teide som vi såg det från vårt hotellfönster.
De 3 veckorna gick mycket fort. Dag 21 då vi skulle åka hem var himlen för första gången mulen och det blåste hårt. Vi fick meddelande att flyget var försenat. Väntetiden fick vi tillbringa tillsammans med 400 andra som också skulle med samma plan, på Sunving hotell. Där fick vi lunchbuffé och det var skönt att slippa vänta på flygplatsen. Sen bar det av hemåt igen till vintern och snön.
Ja tyvärr måste jag väl säga, som Alice Tegner, "än så är det långt till vår, innan rönn i blomning står, Sov du lilla vide än så är det vinter," men veckorna i solen och värmen gav mig i alla fall en stor injektion av ljus och hopp om en ny vår
.
