Befriad!
Vi vandrade landsvägen fram.
Vi följde samma väg som Mästaren,
men han gick så långt framför,
det var sällan vi skymtade honom.
Vägen var arbetsam att gå.
Vi bar på tunga bördor.
Sängen borde väl lätta upp vår vandring.
Ivrigt uppmanade jag alla att sjunga sånger i marschtakt!
Ibland hördes ett glädjerop
från någon som sett Mästaren,
men jag hade aldrig tid att se efter.
Jag intresserade mig för medvandrarna.
Jag ville så gärna hjälpa.
Oroligt sprang jag från den ena till den andra
och erbjöd mina tjänster.
Ofta övertog jag deras bördor
det blev lättare för dem att gå
men min ryggsäck fylldes alltmer.
I händerna bar jag mina egna tunga väskor.
Den ena var fylld av ängslan,
den andra av skuld.
Ibland fick jag tröst av en medvandrare,
men när jag återvänt till min plats i ledet
var trösten förvandlad till skuld
och skuldväskan drog mig mot marken.
När allt är hopplöst och jag inte orkar mer,
då plötsligt står Han där mitt på vägen,
min Mästare!
Han har stannat och väntat, just på mig.
Han tar av mig ryggsäcken.
Han öppnar mina väskor och visar öppet dess innehåll.
Medvandrarna ser innehållet: Skuld och ängslan!
de som trott att väskorna var fyllda med jubelsånger.
Förkrossad sjunker jag ned vid Mästarens fötter.
Då hör jag hans ord:
Står upp!
Du är fr!
Du är ren!
Jag har tagit dina bördor på mig!
Långsamt reser jag mig,
jag ser in i hans ansikte
och känner hur jag börjar tändas på nytt.
Alla mina bördor är borta!
Jag jublar och dansar vägen fram tillsammans med Mästaren
och med alla andra befriade.
Nu låter vi honom inte försvinna ur vår åsýn igen!
ker-jan86
5
Brödet
Vi satt där på stranden
pilgrimer från fjärran land.
Vi skulle bryta bröd, på lärjungavis.
Jag såg det guldglänsande brödet
lyftas mot himlen och välsignas.
Det bröts och räckte till alla.
Då bad jag en bön:
”Herre, jag vill också lyftas inför Dig!
Jag vill vara ett bröd i Din hand.
Jag vill brytas av Dig och ges till de hungrande.
Herre, låt mig få räcka till för många!”
Nu vet jag bönen jag bad
ger både glädje och smärta.
Att räcka till för någon ger glädje
man att brytas sönder är smärta.
Ändå ber jag idag:
”Gud låt mig fortsatt få vara ett bröd i Din hand!”
ker aug-87
Israel
6.
DEPRESSION
Sorg bakom murar.
Ingen ser den.
Värken är olidlig!
Lock på vulkanutbrottet,
Explosionsartad smärta - instängd.
Ytan är jämn blank och polerad.
Fasaden är stel och okänslig,
tuff och hård.
En stark människa!
Utifrån hörs ropet:
”Du orkar!
Du orkar!
Du kan klara av det! Jag vet det!”
Vem kan veta?
När sorgen skär som glasbitar i hjärtat,
När aggressionen blossar likt en instängd vulkan
När rädslan förlamar hela tankevärlden.
Vem kan veta?
Allt är inneslutet i marmor!
ker sept-82
7.
Det svartnar igen
| |
Åter ner i det svarta.
Trodde den tiden var över.
Trodde jag visste hur man gör för att slippa falla.
Kämpade åter med näbbar och klor
för att inte tappa taget,
Att jag inte lärt mig
Det är ju först när jag släppt greppet
som Du, Herre har någon chans att lyfta mig in i ljuset.
Gud låt mig bara vila i Din famn,
Jag vill bäras av Dina händer.
Tag hand om det som jag ansvarar för---
”Ditt arbete är mitt” kom hälsningen från Dig.
Hjälp mig att aldrig glömma det,
att förstå och överlåta till Dig det som är Ditt.
ker 04-25
|
|
8.
En blind väverska
Hon satt där mitt i sitt mörker.
Hennes ögon kunde inte se
den vackra väv som hennes händer skapade.
Glansen från väven guldtrådar
förstärktes av hennes utstrålning.
Hon var fylld av gldäje
och sjöng en gldäjesång
som ackompanjerades
av vävstolens entoniga dunkande.
Jag stod så förundrad
inför en kvinna i mörker
som spred så mycket ljus.
Hjälp mig Herre,
att när allt är mörkt runt omkring mig
och jag inte kan se resultatet av mitt arbete
ändå sjunga glädjesång till Dig.
Kanske skall den sången
visa någon in i Ditt ljus.
ker maj-87
Israel
9.
Ett stort mått
Herre ge mig ett stort mått att ösa med.
Jag vill ösa tro,
tro ur Ditt ord.
Låt trosorden omsluta hela mitt jag
sa att jag kan stå orubbligt fast
och se Dina möjligheter.
Herre ge mig ett stort mått att ösa med,
jag vill ösa hopp.
Låt hoppet flöda in i mitt liv
så att jag kan dela ut hopp
till dem som lever i en hopplöshet.
Jag vill ge framtidstro
där misströstan råder.
Herren ge mig ett stort mått att ösa med,
jag vill ösa kärlek
ur Dina källor.
Kärleksvattnet vill jag ge till törstiga vandrare.
Jag vill bada deras trasiga själar
i Ditt kärleksvatten som läker och helar.
ker aug 88
10.
FRI ATT TJÄNA.
Äntligen fri att tjäna Dig!
Det som förr bundit mig
är jag nu löst från
och erfarenheten är min nya styrka.
Jag vet vem jag är,
jag klarar att stå på egna ben.
Du har nya uppgifter som väntar på mig
och med Din hjälp skall jag orka!
ker 83-mars
